Felice



Den här lilla damen bor nu mera hemma hos mig. Jag har fått låna henne utav Janne med familj.
Felice heter hon, men jag kallar henne mest "Flisbert" eller "Flisan". Hon lyssnar nog på allt man säger till henne så därför gör det inget att man kallar henne för tusen namn =D.
Hon är en riktigt underbar häst måste jag nog få säga hittills, enda negativt med henne är nog hennes bajsande i boxen, hon liksom bajsar överallt, även i maten !!??!!, konstig häst. Men tack och lov så går hon inte i högarna och sprider ut skiten utan hon mer lägger hög där och hög där, vilket gör att det fortfarande är "lätt" att mocka åt henne.
Annars är hon en riktig pärla, riktigt snäll och lyssnar på allt vad man säger till henne. Till och med Håkan gillar henne =D !! Hon tycker nog att jag är lite konstig med alla mina ideér, men hon gör aldrig något.
Hon är van att komma in i boxen sedan släcks det och personen går därifrån, men hemma hos mig så kommer hon in i boxen och jag kratsar hovar, borstar av henne nästan varje kväll. Även lagt på fleecetäcke vissa kvällar när det regnat ute. Hon tittar en aning konstigt på mig emellanåt, men bryr sig inte direkt mycket.



Hon fick däremot se hjortarna i hagen igår morse och hon blåste upp sig som en ballong och sprang ner för att gå emot dem, men när hjortarna sprang iväg så sket Felice nästan på sig av skräck och sprang för livet upp till mig och Ari för att gömma sig bakom oss =D haha vilken fegis. Jag skratta så jag grät åt henne. Och imorse sprang hon ner för att kolla om de var där, men det var de inte så då kom hon gående upp igen för att äta mat.

Det jag tycker är så himla skönt är att Felice och Ari går riktigt bra ihop, är som de känt varandra hela livet. De gör typ inget utan varandra, de bajsar till och med ihop nu för tiden. Äter och dricker gärna ur munnarna på varandra. Enda jag inte sett de göra ihop är rulla sig.

Tack Janne med familj för att jag får låna henne och så får vi prata om hur det blir här framöver med henne.
Ni är välkomna och hälsa på henne när ni vill.
Förstår att du mamma saknar henne. Eller kanske inte... =D.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0