isonstar

Idag fick jag brev från Sanslakt i Skara, slutbrevet om att Daniellas kropp absolut inte existerar på denna jord längre. Usch, vad det högg i hjärtat på mig när jag såg brevet, jag blev helt stående vid brevlådan och fattade helt enkelt att min Daniella aldrig mera kommer titta så där på mig som bara Daniella kunde göra. Daniella kommer aldrig att pipa i hagen mera, Daniella kommer aldrig mera att humma sina gnäggningar...
Jag har nog inte haft direkt ork att sörja eller riktigt fattat att hon är helt borta förrens idag. Min älskade Daniella, min nästbästa vän i hela livet är nu borta, det känns kan jag säga!.

Tack och lov har jag så många underbara minnen av Daniella och det är hur underbart som helst att minnas tillbaka på allting vi vart med om, hon hann att vara min i 3år.

Minns första ritten som det var igår, jag visste inte ens om hon var inriden ordentligt, förra ägarna hade sagt att " ja de har ridit henne någon gång", men jag var tvungen att testa, så jag satte på henne ett träns och så slängde jag mig upp, Håkan var med och gick bredvid, tack och lov för det säger jag för att klantiga Fia hade glömt att spänna ihop tränset efter att det hade smörjt, så när vi vände om och skulle gå hem så ville hon springa och jag skulle ta tag i tyglarna då och vips så ramla tränset i backen =D hahaha, tack och lov var Håkan med som kunde slänga runt grimskaftet runt halsen så jag lunde kasta mig av,. Skratta så jag tjöt då av mitt misstag som kunde gått åt skogen.

En annan sak jag också kommer minnas klart är när hon fick galoppera för första gången med mig, hon bara sprang och hoppa och for som en galning, hon var så himla glad så det inte går att beskriva. Tänk er själva att ha blivit fyade i 21år om hon galopperade ( hon är en travare ) och nu fick hon släppa loss allt och galoppera i full fart =D! Glädje säger jag bara!!

Nu är det dags för mig att släppa din själ Daniella, du behöver komma vidare och jag behöver ha styrka att orka fortsätta med allting.

Jag älskar dig Daniella, glöm aldrig det !