Nöffisarna





Jodå Gunilla, nassarna mår bra. Jag är nog bara lite dåligt på att berätta om dem ;). Staffan är ute ungefär 1 timme nästan varje dag i deras hage. Igår när jag tog ut han så hade han inte vart ute på ett par tre dagar för jag har mått sådär så inte orkat. Men igår så kom selen på och ingen var gladare än Staffan, han for ut från stallet som en raket, hann knappt stänga grinden. Sprang omkring på gårdsplanen, så fort jag ropar " komkom" så kom han springandes, vi småsprang till hans hage och när han väl va inne så for han iväg som en raket så jag hade full sjå att få av han kopplet ;). Han skulle ju fram till maskrosorna = hans favoritmat !
Dock gillade han inte att det blåste halvt storm ute, utan blev rädd och ville in efter 30min, lille fegisen.
Då när han vill in så nöffar han och står vid öppningen, bara att gå fram och ta på han kopplet, öppna grinden och ut far Staffan som en raket igen och ville in snabbt som blixten till Östen.

Östens sele har jag inte fått ännu, men så fort den kommer ska även han tas ut. Vill inte ta ut han utan sele ifall han skulle rymma, lite lättare att få tag i han med sele på.
Men däremot så kelar vi varje dag inne i stallet. Igår gjorde han STORA framsteg för att vara Östen. Jag satt ner på stallgolvet och då kommer han fram och VILL bli kliad, jag fick klia han över hela huvudet, peta bort skräp i ögonen. Klia han massor under hakan, magen och massvis på ryggen. Såå skönt tyckte han. Och sedan när jag slutade så gick han till och med fram ett par steg emot mig och ville bli mera kliad. Det kallar jag STORT framsteg för lille räddharen.
Kanske blir det gris av fegisen Östen med, han är så söt, han vill så gärna, men vågar inte. Tror faktiskt att han kommer bli tamare fortare när han får gå ut och bli in och uttagen varje dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0