isonstar

Den här damen saknar jag varje dag, ändå är det över 2 år sedan jag tvingades ta bort henne. Maja betydde hur mycket som helst för mig. Kanske för att vi fick den relationen vi fick.
När jag köpte Maja gick det knappt att hantera henne normalt, hon litade inte på någon och lyssnade defenitivt inte på någon heller. Jag jobbade hur mycket som helst med hennes tillit till människor och allt som hör till.
Maja tydde sig enbart till mig, visst hon lät vissa människor hantera henne, men det var mig hon litade på.

Jag behövde aldrig säga något till henne för hon fattade vad jag ville. När vi var ute och red tillsammans så tänkte jag bara vissa saker så gjorde hon det direkt. Jag red henne oftast bara med sätet, tyglarna var bara med.

Var vi ute och gick så gick hon lös, hon gick även lös här på tomten emellanåt. Maja gick aldrig någonstans, man kunde ropa på henne som en hund.

Dock så var det denna underbara häst som gjorde mig rädd för allting inom ridningen då hon har slängt av mig 2ggr. Hon blev rädd för allt i slutet, tror det har med dålig syn att göra. Första gången hon slängde av mig blev hon rädd för en skugga och reste utan förvarning rätt upp så jag dundra i backen.
Jag fick så ont i hela kroppen så jag kunde knappt röra mig. Andra gången blev hon rädd för ett älgtorn vi gått förbi massor av gånger. Då hoppa studsa och snurra runt i ett så jag drog av efter mycket om och men mellan två stenar i skogen. Fick asont då med och efter det sitter skräcken i.

Men jag förbannar inte älskade Maja för det inte, utan jag får ta och skärpa mig en dag, för är det något jag gillar/gillade hos hästar var det fart. Älskade att galoppera i full fart. Hoppas jag kommer göra det i fortsättningsvis med, bara denna feghet släpper !.



Fina fina Maja.



Fortsätt att galoppera och må gott i trapalanda. Ta hand om Daniella.

Älskar dig Maja, kommer alltid att göra det.