isonstar

Idag fick min älskade Daniella somna in. Vet att hon nu springer på de evigt gröna ängarna tillsammans med Maja och har det bra.
I Måndags kväll när jag skulle ta in hästarna så stod inte Daniella vid staketet som hon jämt gör, utan jag fick ropa och ropa innan jag hörde något i mörkret. Då kommer Daniella haltandes, jag fattade direkt vad som var problemet och att det nu var dags för henne att få somna in.
Håkan var underbart snäll som vanligt och fick tag i en karl som kunde avliva henne, men kunde inte komma förrens idag, så igår var vi uppe till mor med familj och de var underbart snälla och lånade ut en av sina hästar så Ari får sällskap. Tack !!!.

Som jag misstänkte så var inte denna avlivning lika "jobbig" som med Maja, jag var med denna gång och höll i henne in i det sista och så. Tycker det är skönt att hon slipper lida och att jag tog bort henne i tid.
Absolut inget kul och jag har en stor klump i magen av saknad redan, men var helt rätt beslut jag fattat så det känns skönt.

Jag har aldrig och kommer aldrig att äga en sådan snäll häst som Daniella, man kunde göra precis vad som helst med henne, till och med krypa under magen. Hon har aldrig gjort något annat än det du bett henne om, eller jo, hon har rymt ett par gånger, men det har jag bara tyckt vart gulligt, hon kom alltid tillbaka.
Gladare och mer framåt häst får man leta efter.

Jag gillade faktiskt inte Daniella när jag fick henne för 3år sedan, och hon gillade nog inte mig heller, men efter bara ett par månader när vi umgåtts mycket och ridit så blev vi bästa kompisar. Och sedan den dagen har jag alltid älskat Daniella och kommer alltid att göra.

Må du vila i frid min älskade Daniella, hoppas verkligen du har haft ett bra slut i livet. Det bästa som jag kunnat gett dig iallfall.


Som månens silverstrålar,
lyser dina ögon.
Som morgonstjärnan,
glänser din stjärn.
Du är borta,
men om jag går ut en stjärnklar natt
kan jag känna dig.
Du lever för evigt i månens sken.


En sista gång smeker jag din mjuka påls
en sista kram, en sista blick
Nu ska du fara bort över landet
bort mot fjärran, dit vägen dig för
Du far bort, men alla minnen du lämnar
minnerna av dig och mig
Du är så ovetande om den smärta och saknad
som jag tvingas bära när du lämnar mig.




Jag glömmer dig aldrig älskade Daniella. Tack för den underbara tiden du gav mig och hoppas verkligen du haft det bra med mig. Galoppera över de gröna ängarna som aldrig förr.

R.I.P Daniella Ison