isonstar

En sak har jag lärt mig här i livet och det är att livet är fan i mig inte lätt någonstans. Jag trodde allt skit kunde ge sig för ett bra tag nu så man kunde få må bra och leva som man vill göra ett tag, men icke !
Skit på skit på skit bara händer hela tiden.
Efter farfars död och mina två underbara hästars död så försvann fötterna under mig, aldrig någonsin känt mig så svag och visste fan inte hur jag skulle ta mig framåt i livet igen. Men på något konstigt sätt, mycket tack vare underbara Håkan, så kom jag sakta men säkert tillbaka i livet, men tog ca 2år också.
Har mått hyfsat bra ett bra tag, men nu kom all skit tillbaka, tack och lov inga dödsfall ännu, men allt annat som kan hända ungefär har hänt.
Orkar inte ens ta upp hälften, ville bara skriva av mig... Tror jag går under snart, fattar inte hur jag ska orka komma tillbaka igen efter ännu ett återfall tillbaka till all skit.

Bland det värsta jag vet är att läsa sådant skit jag skrivit ovan på någon annans blogg, men jag bara kände att jag var tvungen att skriva av mig, så helt plötsligt förstår jag folk att de skriver om allt möjligt på sina bloggar..