Hoppe saknad
Hoppetossa är saknad, inte bara utav mig utan även av grisarna. Igår kväll när de kom in för natten så sprang de runt och letade efter henne. Imorse när jag skulle ta ut grisarna så brukar Östen alltid säga "God Morgon" till Hoppe innan han går ut, men idag fanns det ingen Hoppe och Östen letade överallt och började lite smått grymta efter henne :(.
Det ger mig stor smärta i bröstet att något av ens djur dör, men det som smärtar mera är att se deras djurkompisar leta efter dem och inte förstå vad som hänt.
När jag har tagit bort hästar så har deras kompisar sprungit i hagen och bara skrikit efter deras kompis som försvunnit, det smärtar mig mest att se än min egna smärta inombords.
Fick en ganska så elak kommentar som jag väljer att inte publicera av någon anonym angående Hoppetossas död.. Personen menade på "att det är ju för fasiken bara en kanin, varför ens sörja" ungefär så har personen skrivit.
Fattar inte vad det är med folk, många folk kanske är så hjärtlösa att de inte bryr sig, men JAG skaffar inte mina djur för att bara ha dem som ingenting. Mina djur betyder massor för mig och kommer så alltid att göra, de är mitt liv !!!
Även "bara" den där kaninen Hoppe betydde massor för mig, hur social och snäl som helst, var med mig överallt, även i sadelkammaren när jag smorde läder var hon med och låg och sov på golvet bredvid mina fötter.
Hon var inte bara en kanin som satt i en bur, hon var min stallkompis. Fattar inte hur folk kan vara så råa att skaffa djur och sedan bara skita i dem eller att de inte ens betyder något för dem. Varför skaffa då??
Djur ska man ha för att skämma bort ( på lagom nivå), må bra själv och framförallt se till att djuren har det så bra de kan !!
Usch vad elakt sagt! För mig betyder mina djur nästan mer än människor i min närhet, mina djur står mig lika nära som min männsiko-familj. Att komma hem och bli mött av en hund, vakna på morgonen av att katten står på kudden och slickar en på näsan, att höra hästarna gnägga när man närmar sig stalldörren, allt det där betyder ju att dessa djur älskar en och har saknat en och nu bara väntar på att man ska umgås, leka, klia, klappa och gosa (ja, ok, vissa gånger är de bara hungriga ;) ). Sen har man haft nåt djur nångång som inte blivit lika tillgiven och som inte tytt sig lika mycket till en, och då har man kanske inte tytt sig själv lika mycket till det djuret, och vid de tillfällena har man kanske inte gråtit floder, men man har ju ändå blivit sorgsen...
Och värst är, som du säger, när man ser att de andra djuren saknar och längtar efter den som är borta. När man inte kan förklara och berätta, då får man ge de som är kvar lite extra uppmärksamhet, lite extra kli bakom öronen och en extra morots/äpplebit, då har man iaf gjort vad man kunnat :)
Kom ihåg alla fina minnen med din Hoppetossa!!
Tråkigt!!!
oliver funderar en stund sedan säger han nu är hon i himlen hos Nemo och Tussan (2 katter) och pappas farmor. Nu KAN dom gosa med varandra. Det finns svarta kaniner dom är bra eller en vit den lever länge det kan Fia ha eller en häst som kan gosa med hennes hästar.
( 4,5 årning som funderar,han har inte hör om dina senare inlägg)
