Onsdagen



I onsdags när det var snöstorm så tvingades jag åka ner till Göteborg fram och tillbaka. Man hade god lust att sjukskriva sig, men det kan man inte göra bara för att snön kommer. Jag stack iväg 45min tidigare än vad jag ska egentligen göra för att ha lite marginaler, men jag kom hem 2timmar senare än vad jag ska också. Med andra ord, ingen rolig dag!!!
Det var snorhalt från Örebro ner till Göteborg, nere i Göteborg spöregnade det!!!!!! så där var det inget halt utan det var vattenkaos istället, stora stora vattensamlingar överallt, personbilar kunde knappt åka på vissa ställen. Sedan när jag lämnade Göteborg kom halkan igen hela vägen hem till Örebro.
Bitvis så gick det inte att åka fortare än 30-40km/h det bara slirade och gick på tvären. På vägen ner hade jag tomt släp och inte alls mycket vikt på bilen. Nere vid Skara/Vara gärdena där det blåser som mest höll släpet på att gå ner i diket av blåsten.
Jag kände att släpet började kana åt sidan, försökte då gira allt vad jag kunde åt vänster för att det inte skulle åka ner i diket, men just då var en personbil tvungen att åka om, och han tyckte jag betedde mig som en idiot, han tuta och pekade finger åt mig för att jag var en aning över på hans sida. Men vad fan skulle jag göra då?!, hade jag inte gjort det hade släpet blåst av vägen. Livet är fint när man åker tomme när det är storm ute !

Hade ganska ont i huvudet när jag kom hem för all koncentration, och stackars mina hästar fick vara ute till 01.00, täckena var så isiga så Felice täcke hade frysit fast i hennes man så jag fick knappt bort det =/, inte kul alls, men Håkan vägrade ta in dem så jag hade inget annat val, känner ingen som kunde ha tagit in dem heller.

Den dagen kommer jag aldrig glömma, tror det var bland den värsta körningen jag har vart med om. Finns bara en gång som det var värre och det var den gången jag och Robin var på väg hem från Enköping förra vintern. När vi kom vid McDonalds vid Arboga på motorvägen så släppte hela ekipaget totalt, fanns inget fäste alls. Gled ganska länge och när jag trodde jag skulle få fäste så stallde hela ekipaget sig på tvären, alltså lastbilens nos var i dikeskanten på vänster sida och släpets arsle var nästan på dikeskanten på höger sida.
trodde hela ekipaget skulle välta eller iaf gå ner i diket. Jag var helt övertygad så jag sa åt Robin att hålla i sig hårt för nu går det åt helvete!!!!

Men jag lyckades få ner farten så pass så det började sakta ner farten mer och mer och efter mycket om och men så kunde jag räta på skiten. Mina knän skakade så jag trodde hela jag skulle hoppa ur stolen. Fyfan vad rädda vi var då !!! Jag var mest rädd för att skada Robin, inte för att det är stora diken, men ifall vi skulle ha vält.
Jag är sjukt tacksam för att jag lyckades på något konstigt sätt att få fason på ekipaget för jag vill inte veta hur det hade vart att välta. Robin anser att det var på grund av att jag var en duktig chaufför som vi lyckades komma hem välbehållna, jag tror mera på tur.

Antar att halkan är långt från över för denna vinter, hörde att det ska komma ganska mycket mera snö under veckan så man vet vad man har att vänta sig =).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0