isonstar

Jodå Gunilla, nassarna mår bra. Jag är nog bara lite dåligt på att berätta om dem ;). Staffan är ute ungefär 1 timme nästan varje dag i deras hage. Igår när jag tog ut han så hade han inte vart ute på ett par tre dagar för jag har mått sådär så inte orkat. Men igår så kom selen på och ingen var gladare än Staffan, han for ut från stallet som en raket, hann knappt stänga grinden. Sprang omkring på gårdsplanen, så fort jag ropar " komkom" så kom han springandes, vi småsprang till hans hage och när han väl va inne så for han iväg som en raket så jag hade full sjå att få av han kopplet ;). Han skulle ju fram till maskrosorna = hans favoritmat !
Dock gillade han inte att det blåste halvt storm ute, utan blev rädd och ville in efter 30min, lille fegisen.
Då när han vill in så nöffar han och står vid öppningen, bara att gå fram och ta på han kopplet, öppna grinden och ut far Staffan som en raket igen och ville in snabbt som blixten till Östen.

Östens sele har jag inte fått ännu, men så fort den kommer ska även han tas ut. Vill inte ta ut han utan sele ifall han skulle rymma, lite lättare att få tag i han med sele på.
Men däremot så kelar vi varje dag inne i stallet. Igår gjorde han STORA framsteg för att vara Östen. Jag satt ner på stallgolvet och då kommer han fram och VILL bli kliad, jag fick klia han över hela huvudet, peta bort skräp i ögonen. Klia han massor under hakan, magen och massvis på ryggen. Såå skönt tyckte han. Och sedan när jag slutade så gick han till och med fram ett par steg emot mig och ville bli mera kliad. Det kallar jag STORT framsteg för lille räddharen.
Kanske blir det gris av fegisen Östen med, han är så söt, han vill så gärna, men vågar inte. Tror faktiskt att han kommer bli tamare fortare när han får gå ut och bli in och uttagen varje dag.

När Staffan hörde att jag höll på runt laduhörnet så skrek han i högan sky, enda sättet att få tyst på han är antingen att ta ut han eller ge han massor av gräs inne. Jag tog ut han =)



Mums mums mums vad han äter hela tiden ;)



Grishagen är precis bredvid hästarnas sommarhage, vilket är riktigt mysigt att se dem ihop så nära. Hästarna funderade ett par gånger varför den där jobbiga grisen var ute, han ska ju vara inne såg det ut som de sa.



Ser ni Staffan ? ;)



Är massvis med mat i grishagen så jag vill verkligen få ut Östen nu också så de kan hjälpas åt att äta, kommer troligen att få slå gräset också, men vill att de båda två ska ut först =)

Älskar att se Staffan gå och smaska i sin hage, Väldigt rogivande att bara sitta ner hos han och höra hur han smaskar :)

Staffan fullkomligt slänger isg ner på backen när man kliar han på sidan av magen, lite svårt för mig att ta kort samtidigt som man kliar. Han älskar att bli kliad på magen.



Klippa klävar på den här lille grisen i framtiden kommer absolut inte bli några problem, klia på magen och klippa samtidigt = Perfekt idé =).

När Staffan vart i sin hage själv i någon timme så börjar han nöffa väldigt högljutt och tala om sitt missnöje. Då är det bara att gå in och sätta fast kopplet i selen och gå in med han till stallet där Östen väntar.
Så gulligt att han säger till själv och på vägen in till stallet så stannar han inte en enda gång !

Längtar så förbaskat efter Östens sele nu så jag kan börja koppelträna han riktigt ordentligt så han också får komma ut, lite synd om han att han är så rädd och får vara inne, hoppas det släpper snart =)

Idag släppte jag ut Staffan i deras hage igen och kom ihåg kameran ;). Dock var jag alldeles för lat att ta massvis, men några blev det.



Finns en hel del att äta kan man säga, nästan för mycket om de skulle gå där dygnet runt, nu går som sagt bara Staffan där själv någon timme om dagen.



Nära mamma måste man vara hela tiden.



Så synd med ljusbubblan, måste verkligen ta mig i kragen och skaffa motljusskydd NU ! Staffan är iaf i full gång och äter hans favorit maskrosblad.



Såhär såg de flesta bilderna ut, han lyfter knappt huvudet, vilket är ganska förståligt ;).

Ihelgen var det premiär för Staffan att få gå in i deras nya lilla hage. På med selen och ner i hagen i lördags, jag släppte lös han med selen på och det gick superbra i början. Sedan när jag testade att gå därifrån blev han ledsen och nervös. Han ville med mig ;), så vips sa det så sprang under tråden och sprang fram till mig, var bara att gå fram och sätta fast kopplet i han och leda in han till Östen som väntade ivrigt i stallet.

Testade strömmen och det visade det sig inte vara någon stark strömstyrka på så efter lite pyssel med det och att jag slog bort varenda grässtrå som låg på tråden så blev det genast mycket mera ström på tråden.
Jag fick mig en kyss så det heter duga och fan så ont gjorde det så nu borde de stanna.

Igår så testade jag igen med Staffan, på med sele, ner i hagen och släppte lös han med selen på. Den här gången funkade det mycket bättre, han gick inte ens i närheten av tråden för han kände på avstånd att det var rejält med ström på.
Jag lämnade han själv ett tag och det gick super, han gick bara runt och åt. Efter någon timme så gick jag fram och lille Staffan kom rusande emot mig och bara nöffade hej vilt, han blev överlycklig att se mig, min lilla griseknoen ;).
Jag la mig i hans hage och solade en stund då kom han och la sig bredvid mig och så fick jag klia han på magen.
Så fort man kliade han på magen igår i hagen så slängde han sig ner och bara låg och njöt. Mammas lille kelgris.

Varför Östen inte fick följa med ut ? - Jo han är fortfarande inte riktigt tam, han är ganska nervös och rädd av sig så vågar inte testa ta ut han för misstänker att jag aldrig får tag i han.
Håller på och tränar han för fullt, har även beställt en egen sele till han nu så får jag bara på han selen så får han följa med ut när selen kommer =).
Lättare att fånga han ifall han rymmer om han har sele på sig.

Grishuset gjorde vi ingenting på. Håkan jobbade hela lördagen och igår var både han och jag ganska så trötta så vi tog det lugnt.

Knasiga Fia tog ju aldrig med sig kameran när Staffan var ute, men blir nästa gång han kommer ut igen =)

Längtar lite eller ganska så mycket till imorgon, då ska jag nämligen släppa ut grisarna i sin nya hage för första gången, tror nöffisarna längtar mera, speciellt Staffan.
Staffan skriker och nöffar hela dagarna om han inte får gå ut i sele varje dag ungefär, så han kommer stormtrivas att få vara ute. Östen är jag lite mer orolig för ifall han kommer fixa detta, han är inte selvan och inte riktigt tam ännu. Men hoppas det kommer funka med han med =).
Till en början kommer de få gå in på nätterna, då grishuset inte är färdigbyggt. Håkan har börjat gjort grishuset, grunden ännu ungefär och vi ska fortsätta tillsammans bygga den ihelgen, se om vi kommer överrens om hur den ska se ut och bli klara.
Till en början får de gå in vilket fall som helst, även om huset blir klart. Tror det är bra träning för Östen att bli hanterad lite mer än vanligt och så lär de sig följa mig mycket bättre. Staffan följer mig redan, han blir jätteledsen om jag går ifrån han, riktigt liten mammagris det där.
Östen däremot ser sin box som trygghet eller Hoppetossa är också hans trygghet, så tänkte faktiskt stoppa in Hoppetossa tillsammans med grisarna i hagen =)

Visst ser det härligt ut med min lille sötnos ;)

I lördags när jag var ute med Staffan och gick kom jag äntligen ihåg att ta med kameran =)
Måste få säga att han är världens duktigaste lille gris, lär sig fort som tusan. 2 första gångerna var han väldigt feg, var ute ca 15min sedan sprang han mot stallet och ville in.
Nu har jag vart ute flera gånger med han och han är hur modig som helst. Bara rusar ut i full fart när grinden öppnar och går över hela trädgården och ut på vägen har vi gått en bit.
Lyssnar hyfsat bra när man säger åt han att han inte får gå åt något håll, vägrar gå in i stallet igen så man får locka med godis då kommer han. Han fullkomligt älskar att vara ute och hoppa, springa och äta ;)

Önskar att Östen vore lite mera tam så jag fick på han sele så han kunde komma ut han med, men det kommer hoppas jag.
Måste se till att ha tid att sätta upp staket till dem, men denna vecka är också fullmatad som vanligt..

Igår var det dags igen att promenera med lille Staffan, och inte tusan hade jag kameran med mig och Håkan ville inte springa in efter den heller. Oplanerade promenader blir oftast utan kort.
Tog på han selen och öppnade grinden, men icke han ville inte gå ut ??, så jag fick putta ut han och så stängde jag grinden. Då vänder han på sig och skriker, han ville in igen den lille fegisen.

Men efter att jag lockat på han så kom han i full fart och rätt som det var så satte han fart på sidan och "skällde" sådär som glada grisar gör =)
Men han gick inte vidare värst långt idag heller, utan det är gräset som lockar mera än naturen.
Håkan höll på inne i verkstaden och slamrade, men det bekom inte Staffan utan han gick fram och tittade in.
Bilar och mopeder åkte förbi, idag reagerade han inte ens på dem.

Han höll på att få panik och börja skutta omkring med selen, men jag satte mig direkt på huk och lockade på han, då kom han i full fart och tryckte isg emot mig, han var lite rädd lille sötnosen.

Känns skönt att han ser mig som en trygghet, för så fort han blir nervös/rädd kommer han springandes till mina ben och gömmer sig eller vill ha godis ;). Känns betryggande.

** Om ni inte visste det så går kärleken till en gris via magen och inte via hjärtat **

Jag har tränat Staffan med sele i stallet flera gånger nu och det funkar fint, men inte om springer iväg och kopplet tar stopp då får han panik och hoppar och far åt alla möjliga håll, hoppar upp i luften och landar på ryggen, inte bra =(. Jag har tappat lite gnista och trodde inte jag någonsin skulle kunna ta med han ut.

Men igår när vi tränade inne i stallet så fick han panik hela tiden, men han sprang hela tiden till grinden som elder ut på stallbacken. Så jag öppnade den bara så han fick gå ut, tänkte att han kanske kunde lugna sig om han fick gå ut och ta det den vägen. och när han väl kom ut så stannade han upp och bara tittade sig omkring och njöt =)

Sedan gick han lite här och där och tog sig lite tuggor gräs. När han gick mot vägen så var jag tvungen att ropa tillbaka han samtidigt rycka i kopplet, trodde då han skulle få panik, men icke, han kom springandes emot mig med glatt leende. Såå stolt blev jag och gav han naturligtvis godis.

Sedan gick han lite överallt och nosade men kom tillbaka till mig och ville ha beröm och godis, supergott tecken !!
Hoppetossa var ute när vi kom ut och hon skulle vakta över han hela tiden, vart han än gick så var hon med han, sååå gulligt.
Tyvärr hade jag ingen kamera med mig ut för hade inte planerat att vi skulle göra våran första promenad utomhus, men nästa gång är kameran med !! =)

Sååå duktig min lille gris. Men så synd om Östen som var hur avundsjuk som helst, men tyvärr är han fortfarande feg så går inte att få på han sele, hoppas det kommer släppa så han också får chansen att komma ut i koppel.
Hagen är lite påbörjad så han kommer åtminstone komma ut och leka i leran =)

Östen är lite efterbliven och det visar han verkligen här på bilden ;) hehe. Nädå ja skojade bara, han är inte alls efterbliven, bara en aning skygg ännu eller feg är nog bättre ord.
Han kan hoppa på kommando och ibland sitta, men mer än så vägrar han lära sig, går bara inte.
Antar att grisar är som alla andra djur, olika i sättet. Staffan han lär sig direkt, Östen vägrar.

Snart är det promenad dags för lille Staffan. Igår fick han på sig selen och promenadträning i stallet för första gången. Han var superduktig, först tyckte han det var läskigt att något kunde rycka till ibland, men snart så brydde han sig inte om det, utan följde med mig snällt överallt.



Lille Östen blir riktigt avundsjuk när man gör något med Staffan, vilket jag kan tycka är bra för då kanske det är hans tur någon dag med, tror dock det kommer dröja för han är fortfarande lite skygg av sig.



Hur gulligt är inte det här på en skala ? ;)



Han passade jättefint i blått.



Hihi, superduper gulligt juh. Tror att folk kommer få sig ett gott skratt när jag kommer gå ut med dem första gången, men de får skratta bäst de vill, jag kommer tycka det är hur mysigt som helst.

Det är Eva Magnusson ( GrisEva ) hon jag köpte grisarna av som sytt selen åt Staffan. Måste vara lite anpassade för deras runda kroppar så hund/katt selar passar inte och gris selar finns inte att köpa så Eva syr för fullt åt den som vill ha.
Hittar hennes hemsida här: www.minigrisar.se

Ringde veterinären imorse och ville fråga om de har vaccinationen hemma eller om det är beställningsvara. Mina nassar ska vaccineras senast i slutet av nästa vecka.
De hade vaccinet inne så de skulle troligen komma ut redan idag och vaccinera dem. Lika bra att få det gjort när väl vaccinet är inne.
Men jag bävar lite för hur det ska gå, jag kan inte direkt hålla i dem, jo kanske Staffan om jag slänger mig på han så kan jag nog få tag i han, men han kommer skrika i högan sky, men det spelar ju ingen roll.
Men Östen har jag ingen aning om hur vi ska göra, får helt enkelt ta fram skivor och stänga fast han i ett hörn med hjälp av skivor och hoppas på att veterinären som kommer ut är snabb på att spruta =).

Jag har som sagt jobbat med grisar förr så vet lite knep man kan sätta in vid besvärliga grisar, men de grisarna jag jobbade med var oftast större, men det ska nog gå, de måste vaccineras, punkt slut =)

På morgonen när grisarna får mat har de vissa rutiner har jag märkt. De skriker i högan sky innan jag kommer med maten och när jag öppnar haken på boxdörren så puttar Staffan upp den illa kvickt och låter som en kvackande anka ungefär ;-)
De äter fortare än fortast och när Östens mat börjar ta slut springer han och dricker vatten, ( fast deras mat är dränkt i vatten ), och så springer han tillbaka och slickar rent och dricker igen. Sådär gör han 2-4ggr varje morgon. Staffan dricker inget.
Sedan är det full fart ut från boxen, Staffan springer in i kaninens box, hoppas att hon kanke inte ätit upp sin mat på natten.
Östen springer raka vägen in i Ari box, Ari dräller som tusannär han äter och det har Östen lärt sig ;-)

Sedan efter det springer de fram till kaninen för att säga "god morgon" tror jag och springer runt i stallet och tittar runt. Sedan vill Staffan göra lite konster för att få godis, medan Östen letar mat för fulla muggar i alla boxar.

Ganska så söta på morgonen, de gör exakt likadant varje morgon.

Deras favorit mat/godis är just nu banan. Skalar jag den i boxen så hoppar Staffan upp och tar skalet om jag inte är snabb, antar att skalet inte är det minsta farligt.

Har redan ett SE -nummer på denna gård så fick ta över det bara sa de.
Men skum människa jag fick prata med, hon sa att jag skulle anmäla att jag hade grisar för ev mul och klövsjukan. Undra om hon då visste vad hon pratade om.
Jag hade för mig att du Eva sa att man skulle anmäla för att få SE-nummer, men när hon på jordbruksverket började prata om sjukan osv så trodde jag att det var även det.

Ska man ha stalljournal enligt lag till minigrisar ?? Hon på jordbruksverket visste som sagt inte det så det skulle jag få läsa mig till =/. Borde inte de veta sådant ?!

Nä jag håller nog med din gris Eva vad vi tycker om jordbruksverket ( liiiipar ) ;-)

Idag fick jag äntligen fingret ur rumpan och ringde först Agria för att försäkra grisarna. Funderade först på Sveland, men de var något dyrare i försäkring och så har jag alla andra djur i Agria, så bra att ha alla samlade.
Men ska någon gång ta mig i kragen och ringa runt och höra, men orkade inte ta tag i det nu så det fick bli Agria. Många som inte gillar agria, men jag har aldrig haft strul med dem.
Har visserligen bara haft och göra med dem riktigt ordentligt när jag fick ta bort Maja, men då funkade det klockrent.

Ringde även jordbruksverket och skulle göra en anmälan om att jag har grisar. Enligt lag måste man informera om det, om det skulle bli några problem med te x mul- och klövsjukan osv.
Men personen som jag fick prata med visste inte om det behövdes en stalljournal eller inte så hon skulle skicka hem information och blankett om detta. Har redan en blankett som jag fick av uppfödaren och hade hoppats på att bara få skriva med SE - numret och sedan är det klart, men nu visste hon inte så det ska jag få läsa mig till själv =/
Skumt, borde de inte kunna det ?!

Äntligen är två av alla måsten göra gjorda, bara resten av allting kvar *suck*

Sådär Helena, nu har du bild på mig, duger den ? ;) haha. Usch jag hatar verkligen att vara med på bild, så det där kortet jag lovat som jag ska lägga ut kommer nog dröja om det ens kommer.
Det är stor artat av mig att lägga upp dessa dåliga bilder.



Östen kämpar som bara den att komma upp helt i knäet.



Snygg svans Östen har på den här bilden ? ;D haha



Och idag så lärde sig Staffan att dans =) snacka om överlycklig jag är över att han är så smart. Har testat ett par gånger att visa han hur man lär sig dans, men icke han vill inte.
Så idag skulle jag testa igen när Håkan var med ut och vips så gjorde han det, måste göra mera träning så han verkligen lär sig det utan att jag har handen så långt ner och så ska jag lära han dans i båda varven om han vill.

Duktiga fina lilla gris, han älskar att lära sig nya saker hela tiden.
Däremot lille Östen han har lärt sig hopp, men inget annat. Han tvärvägrar lära sig sitt, han bara niger då hur jag än gör. Men tror poletten trillar ner en dag med för han eller så blir han ingen liten cirkusgris utan bara en gosegris  =)

Hur söt är inte Staffan här då ? Jag smälter som bara den. Problemet är att det går inte att ta bra kort längre, detta ovan är ett undantag. De ska hela tiden vara på mig och springa omkring vid fötterna. Speciellt mammagrisen Staffan.



Riktitg urusel bild, men såhär ser det oftast ut runt mina ben i stallet, två grisar och en kanin. Hoppetossa har blivit supersocial hon ska hela tiden vara med och är hon ute lös utanför stallet så hoppar hon gärna fram till Håkan och vill bli klappad =)



Morötter som grisarna inte åt först har blivit en favorit nu bara för att Hoppetossa älskar dem. Saken är den att grisarna tar morötterna från Hoppetossas box och springer in med dem till sin box och gömmer dem i halmen så de har på natten att äta dem, inte direkt dumma djur ;)



Slåss har de också börjat gjort om maten, Östen är ett riktigt matvrak och ska ha allt hela tiden och till slut blir Staffan förbannad och flyger på han. Blir det riktigt ordentligt när jag är där kan jag gå emellan, räcker bara att ropa Staffan högt så ger han sig, men oftast får de göra upp det där själva.
Det är så det går till så de löser det bäst själva ;)

Förra veckan så träffade Staffan och Östen barn för första gången och det gick jättebra. De var lika nyfikna som vanligt och undrade om de hade godis med sig ;)
Barnen skrek av förtjusning när de nosade på deras händer och lille Östen blev först rädd av skriket, men han vande sig snabbt. Fick säga åt barnen flera gånger att inte skrika, vill ju inte ha döva grisar ;-D.

Nu har mina grisar träffat massor av folk och de är knappt rädda för någon, man märker att de är reserverade mot alla andra, men inte så konstigt då det är jag som är där varje dag, alla andra är bara där emellanåt.
Men får människorna godis att mata dem med så älskar grisarna ALLA, haha.

Det som är roligt att man kan lägga lite godis på marken, då får alla klappa Staffan utan problem och det uppskattas av de flesta.
Många gillar att vara med när det är matdags, för då låter de kan man minst sagt säga. De tar i för kung och fosterland om inte maten kommer fortare än kvickt. Och grymtar hej vilt.

Jag är så "grymt" dålig på att komma ihåg att ta bilder, men ska se till att ta nya bilder på dem och även få med mig Håkan upp så han kan ta kort när jag gör lite trux med dem =)

Något jag också är förvånad över är att redan från första dagen så är de renliga i boxen. Såg att uppfödaren hade i hörnen av boxarna lite spån där deras "toa" var så jag har gjort likadant och de går bara dit och gör ifrån sig om de är i sin box. Är de i hästarnas boxar så gör de ifrån sig på deras bajshögar.

Trodde också när jag valda att ha dem lösa i stallet på dagarna att de skulle välta hela stallet upp och ner, men det gör de inte heller. Ett par gånger har hinkar legat överallt. Men annars tror jag de ägnar dagen åt att böka runt i de andras boxar och att sova. Det är förvånadsvärt lugnt i stallet när man kommer in. Kanske kommer när de blir äldre ;-D

Östen gjorde stort framsteg igår, han hoppar upp i mitt knä med frambenen för att tigga godis såklart, och när han fått godiset så rusar han inte därifrån utan står kvar. Fick även klappa honom lite grand när han inte åt något.
Stort framsteg för lille räddharen.

Staffan gör mer eller mindre framsteg varje dag, han går också upp i knäet och tigger godis, men han rör sig inte ur fläcken när man klappar han. Får klappa mer och mer på han, igår tyckte han att det var skönt att bli "kliad" för första gången, de andra gångerna jag försöker klia han fattar han inte varför jag gör så, men tror poletten trillat ner så han förstår att mina händer kan vara sköna.

Igår träffade jag GrisEva ( uppfödaren ) en snabb sväng och passade då på att fråga hur man lär dem vinka på kommando, så nu fick jag tips, så det ska övas på från och med idag.

Jag har så dålig fantasi när det gäller tricks, det är bara fantasin som sätter stopp för deras tricks de kan göra och min fantasi är på bott. Tror allt blir även lättare att lära dem när de är riktigt tama och jag kan sätta på dem sele.

Jag längtar efter jag kan sätta på dem sele och gå ut med dem =)